Pratar ni om lärande i Era ledarskapsinsatser?

Vilken magisk egenskap skulle du vilja att det satt i väggarna i din organisation?

Tänk om det skulle vara att här är vi fantastiska på att lära ut hur vi gör och har ett ständigt lärande. Vilken kvalité vi skulle ha, och vilken produktion. Tänk så många konflikter mm som skulle undvikas. När vi lyssnar och lär av varandra. När dialogen är levande. Eller tvärt om, hemska tanke – när vi glömmer allt!

Tänker också att lärandet är en investering som måste kunna räknas hem! Min bestämda uppfattning är att kunskapen kring hur man ska ”lära ut” som behöver utvecklas i många organisationer.

Kanske är det för att det är så sällan som tex ledarskapsutbildning ger effekt, som är roten till att det hålls tillbaka eller att man beställer fel kurs och får vänta länge länge på en ny chans.

Men hur får vi chefer att agera som förebilder när vi inte ger dem rätt förutsättningar? Så att de får medarbetarna att växa! Hur skapar vi en god mylla för kompetensväxling när dialogen kring lärande är slumrande?

Hur får vi de besvärliga medarbetarna att hoppa på tåget? För inte vill vi ha konflikter och stress på våra arbetsplatser, folk som mår dåligt och att det är en ständig rotation på folk som slutar och nya som är på väg in.

Och det är där en del arbetsplatser är nu och ger stora kostnader både i lidande och i ekonomiska termer.

Utbildning inom kärnkraft

Minns den dagen när intentionen fanns från ledningen att all utbildning vi skulle genomföra skulle genomföras digitalt då det var den tidens nyck. Kön utanför mitt rum ringlade lång när mina medarbetare undrade hur detta skulle genomföras och till vilket pris.

Ska våra kursdeltagare lära sig något eller … Har vi tid att ta fram nytt digitalt material inför varje kurs. Nya animationer och filmer? Som våra kursdeltagare skulle kika på själva!

Förnuftet tog över men allt elektroniskt var det som gällde och jag själv lämnade min utbildningschefstjänst i neddragningens tider för svensk kärnkraft kring 2017. Kanske hade jag kunnat varit kvar men för mig är utbildning en konstform och en levande process.

Våra grundskolor hängde på tidigt och en katastrofal utveckling för svensk skola har följt med som ett pärlband. Nu skördar vi frukterna av det och nutidens politiker pratar mera om penna och papper och riktiga böcker. Pendeln har börjar att svänga. Skolverket är ännu inte riktigt där och du minns kanske skriverierna i media om hur de nationella proven skulle rullas ut i digital regi. Det finns knappt pengar för att ha lärare i varje klassrum, men att lägga timme på timme på datorkonsulter är en väl investerad slant.

Är vi uppsnurrade av de digitala jättarna eller är vår kunskap om hur man lär sig bäst så svag? Eller är det ekonomiska intressen som gör att man vill spara mantimmar på lärare? Och att köra digitalt blir ju gratis, då utlärt är lika med inlärt.

Forskaren Anders Hansen pratar om att känslan när vi bläddrar i böcker skapar spår i vår hjärna och jag minns fortfarande hur jag målade i mina egna läroböcker från skoltiden med pennor i olika färger. Allt för att GÖRA boken ännu mera ledande. Och för att jag skulle lära mig. Nu är det bara låneböcker så inga egna noteringar i marginalen!

Forskning om ledarskapsutveckling

Därför blev jag extra glad när jag skummade igenom en forskningsrapport från Jönköpings universitet, där de mest lyckosamma satsningarna inom ledarskap är designade så att de ligger så nära den ordinarie vardagen som möjlig och att man ska få träna sig på att GÖRA. Hur tänker ni när din organisation tar sats mot nya ledarskapssatsningar?

Köper ni en hyllkurs eller tänker ni igenom både innehåll och hur insatsen ska skapa lärande över tid?

Får era chefer träna sig eller får man bara sitta och lyssna?

Berätta om dina erfarenheter! Och gärna vilken magi som du önskar i väggarna hos dig!

Gå gärna in och läs om Jönköpings universitets studier om utbildningseffekt i ledarskapssatsningar! Länk finns i första kommentaren!